Etiketter
analys, Hållbarhet, kommunfullmäktige, Ledarskap, Liberalerna, partier, politik, Socialdemokraterna, Val 2018
En morgon fick jag i Sundsvalls lokalpress ögonen på en insändare underskriven av Liberalernas gruppledare i Sundsvall. Efter att ha läst den undrade jag varför den skrevs överhuvudtaget? Vad var egentligen syftet var med den? (Läs insändaren här!)
I denna kritiserar liberalerna socialdemokraterna i Sundsvall för att i en tidigare beslutad inköpsstrategi ha ställt orealistiska krav på lokala företagare om heltidsanställning och kollektivanställningsliknande avtal. Liberalerna menar i insändaren, uttryckt i raljanta ordalag, att majoriteten i Sundsvall inte följer den i fullmäktige beslutna inköpsstrategin, utan nu försöker slingra sig ur sina egna ovan nämnda krav då verkligheten inte riktigt visar sig vara kompatibel med dem.
Och kanske kan man hålla med om det. Vision och verklighet går inte alltid hand i hand. Och gillar man inte en vision så är det väl tid för kritik.
Men det intressanta i denna insändare är inte kritiken, utan det som inte nämns i den. För ingenstans i insändaren förklarar liberalerna hur de anser att denna inköpspolicy istället borde vara utformad och vad den borde innehålla.
Just detta är symtomatiskt för Liberalerna i Sundsvall. Samma luddighet från Liberalerna har genom åren i olika ärenden uppenbarat sig gång på gång. Inte minst i debatterna kring hållbarhet. I dessa stannar Liberalerna alltid upp vid att de vill invänta ”bästa teknik” innan de vågar satsa på något. Vad de anser är ”bästa teknik” får vi däremot aldrig förklarat av dem (sök gärna efter exempel med ”hållbar” och ”bästa teknik” i mitt twitterflöde här intill). De ägnar sig hellre åt att sönderanalysera andras förslag som de ogillar.
Även om jag kan hålla med liberalerna om att majoriteten i Sundsvall under denna mandatperiod har visat på ovanligt svagt och kulmpigt ledarskap, och så även i denna fråga (de tycks mest ha ägnat sig åt härskartekniker; läs mer om detta här och här), så visar inte heller Liberalerna någon talang för politiskt ledarskap. För hur ska man politiskt kunna leda om man inte vet vad man vill ska ske i samhällsutvecklingen, utan ständigt lämnar till andra att avgöra det? Även denna insändare ger det intrycket.
Syftet med denna liberala insändare förefaller således främst ha varit att, på ett krystat sätt, försöka ”pajkasta” på socialdemokraterna. Och som nog de flesta av oss håller med om är politisk pajkastning något som vi vill gärna slippa i den politiska debatten, inte minst i kommande valrörelse.
Med andra ord framstår i denna insändare båda dessa två partier inte som särskilt bra förstahandsval i höstens val, för att leda kommunen den kommande mandatperioden. Och man kan förmoda att det nog inte alls var tanken med insändaren.
Syftet med detta blogginlägg var, vilket nog är uppenbart, att väcka uppmärksamhet om detta.