Etiketter

, , , , , , , , ,

imageDen 26 maj i år publicerade Sundsvalls Tidning en artikel om krav på att personalen inom omsorgen skulle gå med på att gå ner i arbetstid för att spara pengar åt kommunen. De som hade 100% skulle gå ner till 80-90%, annars kunde de förflyttas från sin arbetsplats till ett resursteam och därifrån flyttas runt på olika arbetsplatser vid behov (läs artikeln i ST här).

Om nu tidningsuppgifterna stämmer finns det, menar jag, ett allvarligt problem med denna besparingsmetod. Ett ”pekfinger” som på detta sätt riktas mot en grupp medarbetare tyder på bristande ledarskap inom kommunen. Både lagen och kommunens egen arbetsgivarstrategi påtalar att kommunen är en arbetsgivare och att likvärdig behandling gäller för kommunens alla anställda.

Detta borde, menar jag, nuvarande politiska majoritet ta tag i. Till skillnad från förr finns det idag en tydlig politisk arena med redskap för att kunna styra upp likvärdig behandling av anställda på ett bra sätt. Innan jag slutade som kommunalråd för snart två år sedan tog jag initiativ till att skapa en nämnd för arbetsgivarfrågor. Som ansvarigt kommunalråd hade jag efter en tids undersökningar förstått att arbetsgivarfrågorna under lång tid hade behandlats något styvmoderligt i kommunorganisationen. Och sättet som de hade skötts på stred också mot lagstiftningen. Politik och fack föreföll, inom en slags underförstådd ”personunion”, ha varit överens om tagen. Detta spräcktes när Koalitionen kom till makten, och nu har som sagt ansvaret för arbetsgivarfrågor formaliseras med en demokratiskt vald nämnd, Personalnämnden.

I januari i år hade denna nämnd sitt konstituerande möte, med Bodil Hansson (S) som dess ordförande. Nämndens primära uppgift är att bevaka att det Arbetsgivarpolitiska programmet efterlevs i hela kommunen. Programmet påtalar tydligt att kommunen är en arbetsgivare och ska enligt lag behandla alla anställda i hela kommunorganisationen lika, och bland annat ge samma lön för samma eller likvärdiga arbetsuppgifter. Nämnden har också ansvar att bevaka att löneförhandlingarna med facken sköts på rätt sätt.

En annan viktig del av det Arbetsgivarpolitiska programmet, utöver det som redan har nämnts, är att kommunen ska upplevas av anställda som en bra arbetsgivare. Personalen ska känna glädje att gå till jobbet, och orka leva upp till ”värdskapet”, i vilket all personal i kommunorganisationen har fått utbildning. Värdskapet innebär i korthet att personal ska bemöta varandra och andra med respekt och på ett positivt sätt, för öka trevnaden och sprida en positiv bild av kommunen.

För att kunna leva upp till dessa målsättningar blir ledarskapet i kommunen särskilt viktigt. Ett bra ledarskap ska, menar jag, visa vägen i besvärliga tider och stödja den anställdes utveckling i arbetet. Om nu personalen (till exempel på Lingården) ska känna solidaritet med och kunna känna sig motiverade till att gå ner i arbetstid för att spara pengar åt sin arbetsgivare (om de nu ekonomiskt alls kan göra det) borde då inte ledarskapet gå före? Borde inte samtliga chefer, inte bara inom socialtjänsten utan i hela kommunen och även kommunalråden samt nämndordföranden med 100%-arvoden, föregå med gott exempel och först sänka sin arbetstid?

Det är ju trots allt så att roten till denna ekonomiska kris i Sundsvalls socialtjänst, trots att Sverige är inne i en högkonjunktur, sitter i den socialdemokratiska Mål- och resursplan som antogs i juni 2012. Om nu den politiska prestigen inte vill erkänna det, borde den i alla fall rätta sig efter konsekvenserna av budgeten, så som personalen i socialtjänsten förväntas att göra.

Advertisements