Etiketter

, , , , , , , , , , , ,

Busschaufförernas arbetsmiljö en politisk fråga.

När jag åker buss i Sundsvall händer det att chaufförerna vill prata med mig. Oftast handlar det om deras arbetsförhållanden. De berättar hur deras arbetsgivare, Nobina, ”stjäl” arbetstid av sina anställda och hur busstidtabellerna är för snålt tilltagna. Stressen är hög bland chaufförerna. Flera har blivit sjukskrivna och många har slutat. Fackföreningarna ska ha protesterat, men Nobina ska enligt chaufförerna bara ha struntat i dem.

Därutöver har Nobina också fått ett mångmiljonvite för att de inte har kunnat leverera de nya hybridbussarna i tid. Dessa nya bussar har i sin tur gått sönder i en takt som också blir en betydande arbetsbelastning enligt chaufförerna.

Problemen med bussarna har i huvudsak handlat om tekniska saker som inte har med själva miljötekniken, hybriddriften, att göra. Några värmeaggregat, som måste finnas för att hålla värmen i bussarna om vintrarna, har förbränt biodieseln dåligt och utvecklat blå rök som givit chaufförer och resenärer besvär. Irritationen bland resenärer och allmänheten är förstås även den lätt att förstå.

Denna irritation över bristerna, såväl de tekniska som i arbetsmiljön, har i sin tur missriktats av många mot Miljöpartiet, som har varit pådrivande för miljökraven i bussupphandlingen. Denna koppling är förstås inte riktig, vilket jag efter en stunds samtal med chaufförerna konstaterar att de själva inser. Det är därför inte långsökt att misstänka att det kan finnas en politisk agenda bakom anklagelserna.

När en situation som denna har uppstått och facken inte har kraft att påverka den måste, menar jag, den nuvarande politiska majoriteten i Sundsvall lägga sig i. Det kan de göra inom Kollektivtrafikmyndigheten (KTM), som är politiskt styrd, men också genom att själv träffa chaufförerna (om dessa vill) och låta dem berätta och visa hur deras vardag ser ut. Visst känns det för mig, som tidigare kommunalråd och ledamot i KTMs arbetsutskott, hedersamt att de vill prata med mig (och samtalstonen är alltid mycket bra), men samtidigt förstår jag att det är en signal om uppgivenhet över att inte bli hörda av dem som skulle kunna agera. Om nuvarande majoritet i Sundsvall menar allvar med en fungerande och mer utvecklad kollektivtrafik är det är viktigt att de nu visar sig aktiva även i detta sammanhang.


Majoritetens passivitet, som jag på denna blogg skrivit om tidigare, slår uppenbarligen igenom inom kollektivtrafiken. En busschaufför formulerade sig här om kvällen till mig om detta, att ”sossarna” i Sundsvall själva lever upp till de anklagelser de riktade mot Miljöpartiet under förra mandatperioden. Chauffören menade att ”sossarna bara var ute efter makten”, och att ge igen på Miljöpartiet för att partiet bytte sida valet 2010. När de nu sitter vid makten får de inte mycket gjort. ”Var tog löftet om förbättrad arbetsmiljö vägen? Gäller det bara inom kommunhusets väggar?”, avslutade chauffören samtalet innan jag steg av bussen.

Och visst är frågorna berättigade.